Jag har alltid tyckt att det är väldigt konstigt att vi älskar att spela enarmade banditer. Här har vi verkligen ett så grundläggande spel som det bara går, så simplistiskt att det inte är sant i jämförelse med mer komplexa och strategibaserade spel som poker eller blackjack – men ändå är det så himla kul!
Varje år spenderar vi miljontals kronor på att spela och varje år vinner folk sannolikt också miljontals kronor på spelandet för den delen, men de flesta av oss vinner nog bara ett par kronor som mest. Varför? Om någon skulle fråga mig hur jag bedömer olika spel skulle jag nog säga att jag tänker på den komplexa naturen bakom spelet, tankeverksamheten det kräver och en massa sånt… men det stämmer ju inte. Det finns nog ingenting fullt lika roligt som att spela på enarmade banditer, oavsett om det är i ett fysiskt eller på nätet.
Och de är ju faktiskt väldigt enkla – du stoppar in ett mynt, drar i en spak och sen har du antingen vunnit eller förlorat. Den enda strategin bakom enarmade banditer ligger ju egentligen i huruvida du spelar eller ej baserat på hur mycket pengar du har, det är inte mer komplicerat än så.
Men samtidigt funderar jag på om det inte är tvärtom – enarmade banditer är kul eftersom de är så enkla. Det är ett sätt att slappna av, ett sätt att sätta sig och fokusera helt på en grej och det är faktiskt riktigt bra ibland – lite som att titta på ett fånigt avsnitt av Seinfeld, som inte behöver vara det mest intellektuellt stimulerande, men som ändå faktiskt är en riktigt skön avslappning.
Kanske är det just därför vi älskar att spela enarmade banditer.